jagmittlivochallaandra

det är inte likt mej att skjuta bort ansvaret på andra

men nu ger jag upp!

Nu är det upp till honom

jag vaknade, trodde nästan att jag var frisk, huvudet gjorde inte ont å ja frös inte..

sedan rörde jag huvudet och det började dunka sedan insåg jag även att jag låg fullt påklädd under mitt täcke med massa kläder på mitt täcke med..

39 graders feber och huvudvärk, fattar ni att ja började lipa när ja insåg att vi inte hade nårra ipren kvar
hittade dock någon annan medicin som är typ som ipren men heter nått annat

då blev ja glad igen..

jag är hungrig och ja börjar få tillbaka min feber igen..

men jag vet precis hur ont de kommer göra att resa sig upp och gå dit, så jag sitter hellre här och fryser och lyssnar på min mages knorr..

ja tkr synd om mig själv..jag har jätteont!

IGEN?!
nä ja vet ju inte om ja hade de förra gången faktiskt, vet ju egentligen inte om jag har det nu heller, men min läkare misstänkte att det var det, blir ja sämre måste ja åka till akuten typ (låter läskigt)

TYCK SYND OM MEJ!!!!

♥

jag HATAR att vara sjuk

...

Jag är inte tjejen som öppnar sig för vem som helst, jag är inte tjejen som berättar hur jävla dåligt hon mår för folk bara sådär hur som helst.

Jag öppnade mej för honom, berättade att jag mår skit rent ut sagt pga arbetslöshet, läkarbesök å mediciner å operationer hit å dit vet ni vad jag får för svar?

Efter regn kommer solsken

. . .

är jag löjlig eller är det tidernas sämsta svar när nån mår dåligt?

JAG VET INTE

hur får man ihop det om man känner sig lyckligare än någonsin samtidigt som man gråter var femte minut över att man mår dåligt?

Jag sa upp mig på jobbet idag, det kändes jävligt bra, men så fort jag kom utanför dörren så började jag lipa, jag vet inte varför egentligen, men jobbet har gett mej så mycket, jag har utvecklats som person där, fast mest av allt älskar jag mitt f.d jobb för det gav mej D i mitt liv, något jag verkligen verkligen mår bra över, för hon finns lixom alltid där när man behöver å bara är helt underbar!

Fick även veta idag att jag ska till läkaren igen nästa vecka, denna gången kolla ögonen, det gör mig nervös. Inte att kolla ögonen alltså, been there done that förut, det är mer provsvaren jag är nervös över, nervös över vad provsvaren leder till för fortsatt behandling, det gör mig skitnervös!

Det är lixom så mycket känslor som bubblar inom mej att jag inte ens vet hur jag ska skriva ner dom, jag tänker 24/7 på allt och ingenting men så fort jag sätter mej och ska skriva blir de helt svart..

längtar till på lördag, det blir bäst! å me tanke på att jag får flera tusen mer än vad min chef först tänkte ge mej tänker jag fira med att köpa en ny klänning!

Puss på er va*

jobbet
är så sjukt opepp på att ens sätta min fot på jävla bajsjobbet nu när ja fick reda på att D har slutat, men jag måste ju ha pengarna och jag orkar inte vara arbetslös i en sekund ens..

kärleken
nä jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad han vill, jag vet ingenting förutom att för tillfället hittar ni mej som lyckligast på lördagar, på dansgolvet när jag befinner mej i hans famn. Men samtidigt är jag trött på att bara vara någons flickvän på fre/lördagarna.

fylla år grejen
kommer ni ihåg när man va liten och inte kunde sova för att man var så spänd på vad födelsedagen har att bjuda på? Och man inte kunde förstå dom vuxna som inte tyckte det var något speciellt att fylla år? Helt plötsligt förstår jag dom vuxna, jag har ångest inför morgondagen, fan vara trevlig mot folk som ringer å grattar än (gamla släktingar som man ändå aldrig pratar med) plus att man ska trycka i sej fika tills man spyr ungefär, å visst inget emot presenter det är ganska trevligt att få massa saker och så, men sen ska man vara trevlig och ringa och tacka för fanskapen..JAG VILL INTE BLI GAMMAL!

allmänt
jag misstänker att jag är påväg i en höstdeprission...

..på att blogga just för tillfället, vet inte vad jag ska skriva..

det är lite mycket just nu som måste redas ut, men snart kommer massa massa långa kryptiska inlägg som ingen annan är jag fattar iallafall

igår var jag lycklig

jag har fått en alldeles underbar vän i min närvaro, min D, just nu tycker hon att livet är lite jobbigt å då lider jag med henne, det värsta är känslan av att inte veta vad man ska göra för att få sin vän att må bättre, den känslan skulle nog kunna ha sönder mej helt och hållet, ni vet bara stå jämte och titta på..fyy..

men för att vara lite positivare till livet så bokade jag 5 stycken idag!

5

fattar ni hur bra det är?

förmodligen inte

det är jävligt bra ska ni veta!

min lördag var kanon fram till..hmm..typ kvart över 1 på natten då en viss Mr M bestämmer sej för att bli assur på mej för att vi strulat me varann (?) för enligt honom hade jag bara varit på och pussat på honom för att jag hade skuldkänslor (?!) För det första, jag är inte tjejen som gör något jag inte vill me en kille för att jag får skuldkänslor, no way, vill jag pussa på någon så pussar jag på någon.

Men för att komma till saken, nu är alltså M sur på mej för att vi pussades igår, och hade jag inte pussat på honom igår hade han varit sur på grund av det, jag förstår egenligen inte varför han gillar mej för att han verkar ju inte tycka om sättet jag beter mej på iallafall för jag gör enligt honom ALLTID fel, pratar jag med en kille är det fel (även om det är en av mina gamla kompisar) berättar jag att jag inte mår bra är det fel (jag ska alltså hålla käften om hur jag mår då eller?) pussas jag inte med honom är det fel (för då menar han på att jag inte gillar honom) pussar jag på honom så är det fel (för då gör jag det bara på grund av skuldkänslor)

så nu är han pissed på mej och jag vet inte riktigt vad jag ska göra egentligen för att han ska sluta vara pissed på mej för ja anser inte att jag gjort något fel (jag skickade tillåme ett förlåt sms igårnatt trots att inte jag gjort nått fel)

så istället har jag kommit fram till att killar är helt jävla pantade och man ska akta sej för att komma dom för nära...