mitt i livet
jobbet
är så sjukt opepp på att ens sätta min fot på jävla bajsjobbet nu när ja fick reda på att D har slutat, men jag måste ju ha pengarna och jag orkar inte vara arbetslös i en sekund ens..
kärleken
nä jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad han vill, jag vet ingenting förutom att för tillfället hittar ni mej som lyckligast på lördagar, på dansgolvet när jag befinner mej i hans famn. Men samtidigt är jag trött på att bara vara någons flickvän på fre/lördagarna.
fylla år grejen
kommer ni ihåg när man va liten och inte kunde sova för att man var så spänd på vad födelsedagen har att bjuda på? Och man inte kunde förstå dom vuxna som inte tyckte det var något speciellt att fylla år? Helt plötsligt förstår jag dom vuxna, jag har ångest inför morgondagen, fan vara trevlig mot folk som ringer å grattar än (gamla släktingar som man ändå aldrig pratar med) plus att man ska trycka i sej fika tills man spyr ungefär, å visst inget emot presenter det är ganska trevligt att få massa saker och så, men sen ska man vara trevlig och ringa och tacka för fanskapen..JAG VILL INTE BLI GAMMAL!
allmänt
jag misstänker att jag är påväg i en höstdeprission...
det där du skrev. om kärlek. jag kunde inte känna mig mer i samma sits än det du skrev. och det var fint!
själv åker jag till fjälls när jag fyller år.
inte en jävel som åker dit för att gratta.
sjukt nice det ju! :)
