jagmittlivochallaandra

det har varit för mycket nu, för mycket i en alldeles för lång period. Jag är sönderstressad, söndertänkt, sönderpluggad och (sönderfestad? nää inte riktigt än). Och även jag har en gräns! Jag kan inte uträtta underverk, jag kan inte göra mer än vad jag klarar. Men det värsta är att jag känner att vissa faktorer har påverkat mitt resultat till det negativa och det kära ni avskyr jag, jag hatar det så mycket att jag skulle kunna explodera. Men även om jag vägrar erkänna det för jag inte vet var jag har mig själv så börjar jag förändras, det går inte jättefort, men det kunde gå långsammare. Jag är påväg att bli någon annan, en bättre version av den människa som gått omkring i mina skor de senaste månaderna. Många nya människor har kommit in i mitt liv, många gamla människor har fått mej att må bättre än någonsin, mänga gamla människor som jag trodde dåligt om har stött på en förändring och blivit bra och på så sätt påverkat även mig positivt.

Jag vill tro på förändring, för jag själv är ett ofullständigt arbete!

Men tack alla ni som hjälpt och hjälper mig tillbaka från det jobbiga, jag tänker inte nämna någon i rädsla av att glömma någon, ni vet vilka ni är.

Och NI kommer ALLTID ha en jättestor plats i mitt hjärta, TACK!


btw åker på en välbehövlig semester imorgon, om det inte kommer ett par till inlägg innan dess så är jag back on track den 29 maj