att tänka är inte bra för mig själv
nuförtiden gör mina tankar mer skada än nytta, alltså inte tankar som att jag är hungrig, utan mer djupa tankar.
Ikväll var en djupa-tankar-kväll speciellt när jag sprang i skogen innan. Det känns som att något saknas i mitt liv, det något har jag väl nästan kommit fram till är kärlek, understryk alltså jag saknar inte någon!
Men sådana där underbara smådetaljer saknar jag och jag upptäcker nya hela tiden som att hålla handen (tack M för det, jag behövde det faktiskt) hålla handen var..jag menar är en av de underbaraste sakerna som finns, jag har insett att jag saknar pussar i pannan, en av de få grejerna som kan få mej att släppa alla problem och för en stund ta det lugnt jag saknar alla smådetaljer som är kärlek för mig. Det suger att sakna sådant, man kan inte tvinga fram det för visst jag kan gå och hålla handen med JC eller vem som helst hela dagen i skolan, men det skulle aldrig betyda samma sak. Kärleken måste komma självmant och tills den gör det är jag rädd för att jag kommer må skit, även om jag har mina happy days så kommer jag innerst inne känna att det är en pusselbit som saknas, det kommer kanske till och med ta knäcken på mig några gånger om. För just nu vet jag att jag litar inte ens på kärlek, kärlek är en förädisk sak som ena dagen finns där och nästa dag inte gör det, även om man tror att det skulle aldrig hända mig, så är det precis vad det kan göra och förmodligen kommer göra flera gånger om.
jag hatar kärlek, jag älskar kärlek och tyvärr är jag i ett ganska stort behov av kärlek just nu tror jag
Ikväll var en djupa-tankar-kväll speciellt när jag sprang i skogen innan. Det känns som att något saknas i mitt liv, det något har jag väl nästan kommit fram till är kärlek, understryk alltså jag saknar inte någon!
Men sådana där underbara smådetaljer saknar jag och jag upptäcker nya hela tiden som att hålla handen (tack M för det, jag behövde det faktiskt) hålla handen var..jag menar är en av de underbaraste sakerna som finns, jag har insett att jag saknar pussar i pannan, en av de få grejerna som kan få mej att släppa alla problem och för en stund ta det lugnt jag saknar alla smådetaljer som är kärlek för mig. Det suger att sakna sådant, man kan inte tvinga fram det för visst jag kan gå och hålla handen med JC eller vem som helst hela dagen i skolan, men det skulle aldrig betyda samma sak. Kärleken måste komma självmant och tills den gör det är jag rädd för att jag kommer må skit, även om jag har mina happy days så kommer jag innerst inne känna att det är en pusselbit som saknas, det kommer kanske till och med ta knäcken på mig några gånger om. För just nu vet jag att jag litar inte ens på kärlek, kärlek är en förädisk sak som ena dagen finns där och nästa dag inte gör det, även om man tror att det skulle aldrig hända mig, så är det precis vad det kan göra och förmodligen kommer göra flera gånger om.
jag hatar kärlek, jag älskar kärlek och tyvärr är jag i ett ganska stort behov av kärlek just nu tror jag
Kommentarer
Trackback
