jagmittlivochallaandra

jag erkänner! jag är en fegis, eller nä fegis är fel ord, jag är räddför konversationer som är allvarliga, sådana där man måste bestämma saker i när man inte vet (att bestämma är vanligtvis min grej, men då brukar jag veta vad jag vill med) jag å tönten har sagt i flera dagar att vi ska gå ut och gå men det har inte blivit av, mycket beror nog på mig, min fantastiska förmåga att hitta saker som kommer emellan. Det är inte så att ja inte vill gå ut å gå med honom, jag är bara fruktansvärd rädd hur han kommer agera och vad han kommer säga. Det värsta är att ju mer jag tänker på det desto jobbigare blir det för jag föreställer mig massa jobbbiga scenarion som säkert inte kommer inträffa iallafall. Men främst är det väl orden som gör mig livrädd, vad tönten drar upp för samtalsämnen, för dom jag är rädd för är dom jag inte har något svar på och att inte ha svar på saker, skrämmer fullständigt skiten ur mej!

lalalala*