jagmittlivochallaandra

Varför umgås man inte mer med folk som man tycker om? Är det stolthet det handlar om? Rädsla? Jag kan bara bli sååå trött på det. Men alltså egentligen har jag ju säkert 20 människor jag skulle kunna ringa och bara prata me eller ta en fika, fast förståss tänk om man blir dissad, tänk om människan svarar nä jag kan inte. Pinsamt eller? Shit nu kan man inte titta på den människan mer. Nä jag förstår inte det här, herregud människor vi måste umgås mer med varandra. Men det känns som en sådan där typisk svensk grej att inte umgås, för tänk om man som tjej bara skulle ta en fika me en kille, vart leder inte det tankarna till? Speciellt om man bor i en liten skitstad där det känns som alla vet allt om alla.

Trams

du gör mej knäsvag*

tudiluuuu