jagmittlivochallaandra

känner mej lite pressad, borde skriva ett bra inlägg som gör att alla nya människor som hittat hit (tack vare världens bästa Egoina <-länk där ja) stannar..

eller alltså jag vill ju inte tvinga er eller på nått sätt vara annorlunda så ni stannar av fel anledning såå..

shit nu blev det jobbigt..

Hej och Välkomna till min aningen förvirrande blogg som handlar om mej, mitt liv och alla andra, svårare än så är det inte!

tjing*

visserligen har det blivit en del vita helger på sistone, men jag har inte lyckas hålla mej hemma utan ändå träffat folk på dansgolvet trots brist på alkohol i blodet..

men nu är jag hemma

och jag är redan helt uttråkad

hur ska detta sluta?

Jag gillar honom

jättemycket faktiskt

men jag är livrädd för att misslyckas. misslyckas med ett till förhållande. livrädd för att bli så sårad igen, sårad så hårt, hårt och skoningslöst. Livrädd för att vara ,om det nu ens är möjligt, ännu mer svartsjuk än vad jag är i ett förhållande. För det var ju vad som hände förra gången, jag litade på honom, han som svek mej, och jag blev ledsen, jävligt ledsen, jag ville inte visa hur ledsen jag var för jag är 'en stark person' men vem blir inte ledsen efter nått sånt?

Jag klarar inte av misslyckanden och svek

jag klarar verkligen inte av det

jag har aldrig lärt mej älska, jag har aldrig fått någon jävla uppskattning för att jag finns, jag har aldrig fått höra att jag är vacker av mina föräldrar. I över 18 år har jag blivit visad att inte visa känslor för då blir man sårbar. Jag kan knappt berätta för den här killen som jag gillar att jag tycker han är snygg.

Fattar ni hur det känns att vara okapabel till att kunna säga det till honom?

Och när jag vet att jag är okapabel till att säga en sådan sak, hur ska jag då kunna gå in i ett förhållande med honom där det krävs att jag regelbundet berättar för honom att jag tycker han är bäst/snyggast/underbarast i världen?

Jag är rädd att han ska börja tvivla på mej, för att jag inte klarar av att säga sådana saker.

Den svåraste meningen jag vet är 'jag älskar dej'

Och det gör mej så ledsen att konstatera att jag är sån som inte kan säga sånt, jag blir rädd för att jag inte kommer kunna säga sånt till mina barn osv osv osv, jag är ledsen över att vara så rädd, så jävla rädd för att gå in i ett förhållande med honom när det enda jag är rädd för är att misslyckas

men det värsta med att misslyckas med en sån här grej är att det inte bara är jag som blir ledsen över att misslyckas, det är en till fantastisk person som kanske aldrig mer vill prata med mej om vi misslyckas, hans kompisar kanske aldrig mer vill prata med mej om vi misslyckas, folk kommer kanske prata skit om mej om vi misslyckas

För hur stor är egentligen chansen att vi skulle lyckas?

Majoriteten av alla par skiljs ju åt nuförtiden, vad har vi som gör att VI skulle lyckas

det vet jag inte, och kommer aldrig veta förräns vi testar

men jag är feg, det finns för mycket hemskt som kan hända om vi testar

i fredags var underbara J här, det var tedrickande och skvaller fram till havl 4 på morgonen, kärlek på det!

igår var jag först hemma hos kära JF, det var lite halv återträff med gamla klassen. Så jävla roligt, jag skrattade tills jag hade kramp i benen och va tvungen att lägga mej ner. Helst makalöst bra brudar har jag!
Sedan hann jag även med en runda ner till dansgolvet där en viss Mr M infann sej, jag tokhånglade med honom en stund och kände mej allmänt lycklig!

Mysig helg ♥

Hur blev klockan såhär mkt?